Jag har haft sepsis (blodförgiftning). År 2019 blev jag opererad på Karolinska i Solna. Tanken var att jag skulle göra ett ingrepp och sen flyga tillbaka till norra sverige dagen efter. Operationen gick bra, men när jag landade och satte mig i taxin så kände jag mig febrig och tänkte att jag håller bli förkyld. Men färden varade i 40 minuter och när jag kom hem genom dörren tog jag feber och då hade febern stigit till 40-41 grader på mindre än en timme.

Jag hade en dov och tung känsla att jag inte kommer vara vid liv veckan ut. Chansen var att jag kunde ha dött inom 24 timmar. För så snabbt kan Sepsis döda. Jag satt på sängen och höll telefonen i handen och var påväg att ringa 1177 och 112, men det gjorde jag aldrig. Utan jag gick till akutmottagningen som bara var 400 meter bort ifrån där jag bor. Som tur var så fick jag prata med en sköterska direkt, varpå hon frågar hur jag mår. Jag sa: "Feber på 41 grader, extrem frossa, sinnesförvirring...jag tror jag har blodförgiftning". Direkt efter att jag sa det slutade sjuksköterskan skriva på datorn, vände sig mot mig och tittade på mig i tystnad i några sekunder. De tog prover och jag fick gå och ta ett urinprov. Jag fick kissa i en mugg och mitt urin var KOLSVART. Då menar jag verkligen KOLSVART. Jag blev lagd på en brits. En läkare kom in och sa att de inte tänker chansa och sa till mig att de ska ge mig "världens potentaste antibiotikan" omgående. Så där på britsen tänkte jag: "kommer jag överleva?" Det var det enda jag tänkte på. Jag fick hemgångsförbud av läkaren. Jag var inlagd i fem dagar till efter operationen i Solna.

Så vad är Sepsis?

Förut kallades det i folkmun för "blodförgiftning". Sepsis är när kroppen överreagerar på en infektion. Det är kroppens sista desperata försök att få väck infektionen. Det är som att ett land blir invaderad och använder kärnvapen på sig själva tillsammans med infektionen. Sepsis går oerhört fort. Det kan leda till nekros (vävnadsdöd) på armar, ben och övriga ställen och har det blivit nekros så måste man amputera. Sepsis går OERHÖRT fort. Det kan ta bara timmar. Varje minut räknas!

Okey. Eftersom Sepsis kan lätt misstolkas som förkylning/influensa så är dessa de viktigaste tecknen på sepsis:

Påverkat medvetande och förvirring: Du blir snabbt förvirrad, sluddrar på orden, känner dig extremt slö eller har svårt att hålla dig vaken (hjärnan får för lite syre).

Ansträngd eller mycket snabb andning: Du andas snabbt (flämtande) och känner dig andfådd utan att ha ansträngt dig.

Hög puls och kraftig yrsel: Hjärtat slår väldigt fort och blodtrycket faller, vilket gör att du känner dig svag, darrig, matt eller svimfärdig när du försöker resa dig.

Feber eller ovanligt låg kroppstemperatur: Hög feber med skakfrossa är vanligt, men vid svår sepsis kan kroppstemperaturen istället falla under 36 °C.

Förändringar i huden: Huden kan bli blek, gråaktig eller marmorerad (fläckig). Läppar och nagelbäddar kan skifta i blått. Det kan även uppstå röda eller lila utslag som inte bleknar när man trycker ett glas mot dem (petekier).

Kalla händer och fötter: Blodcirkulationen prioriterar de inre organen, vilket gör att armar, ben, händer och fötter känns isande kalla.

Minskad urinmängd: Du kissar betydligt mindre än vanligt eller inte alls under flera timmar, och urinen blir mycket mörk (ett tecken på att njurarna drabbas).

Extrem sjukdomskänsla: En stark känsla av att "något är väldigt fel" eller svår, obegriplig smärta i kroppen. Det känns helt enkelt att man tror att man kommer att dö

I Sverige uppskattas cirka 7 till 10 procent av alla dödsfall varje år vara kopplade till sepsis. Det motsvarar ungefär 1 av 10 dödsfall.

Totalt antal dödsfall i Sverige: Cirka 90 000 personer dör varje år i landet.

Antal drabbade: Ungefär 40 000 till 50 000 personer drabbas av sepsis i Sverige årligen.

Uppskattat antal dödsfall i sepsis: Omkring 20 procent av de drabbade avlider inom 30 dagar, vilket innebär att cirka 6 000 till 10 000 personer per år dör i sviterna av sepsis.

Sepsis orsakar därmed fler dödsfall per år än de vanligaste cancerformerna (som bröst-, prostata- och lungcancer) tillsammans.

Om du misstänker att du har Sepsis och pratar med sjukvården, TVEKA ALDRIG att säga "jag tror det är Sepsis". De orden räddade mig. Annars hade väl akuten skickat hem mig. Jag gjorde ett liknande off-topic inlägg som denna på facebook i en gaming grupp (av alla ställen). Några månader senare var det en turk som skrev till mig att han hade sån extrem tandvärk och feber som varat i några dagar. Han sa att han kom ihåg mitt inlägg och ringde en ambulans och sa att han har Sepsis. Läkarna sa till han att det var så pass allvarligt att han hade inte överlevt om han kom in en timme senare. Läkarna frågade också om hur han visste att det var sepsis, varpå han nämnde att han såg mitt inlägg om Sepsis.

Alltså snälla, om jag går med min polare och vi träffar hans kompis, varför blir jag plötsligt en jävla NPC?

De börjar snacka om interna skämt, minnen från 2017 och någon Marcus som tydligen är helt dum i huvudet. Själv står man bredvid och pillar sig i naveln som om man letar efter reservdelar.

SÄG VAD JAG HETER. FRÅGA VAD JAG GÖR. GE MIG EN CHANS ATT EXISTERA.

Det kostar bokstavligen ingenting att säga ”det här är min kompis X”.

Annars kan ni lika gärna sätta en bänk bredvid oss och låta mig vänta på bussen.

//Introvert

Jag minns från lumpen att befälen ibland uttryckte en order som att soldaten var frivillig. De kunde peka ut tre personer och säga "Andersson, Pettersson och Lundström är frivilliga. Verkställ". Det var inte särskilt mycket frivillighet inblandat utan jag såg det som någon slags militär humor. Fler som varit med om detta, eller liknande jargong?

Missförstå mig rätt! Jag har träffat många på Hinge och så gott som alla har varit väldigt bra, gedigna personer som jag haft kul ihop med. Men vissa av profilerna som man får upp alltså…

https://polisen.se/aktuellt/nyheter/stockholm/2026/oktober/kamerabevakning-med-dronare-i-centrala-stockholm/

Jag började plugga till systemutvecklare förra året på yrkeshögskola. För bara två år sedan var AI inte så bra. Men på bara ett år har den utvecklats så pass mycket att det känns som slöseri med tid och pengar att anställa en junior.Jag har sökt 100+ LIA platser som tur lyckades jag hitta en men jag men tror inte att jag har en chans för anställning. Eftersom de ger sina otekniska anställda AI prenumeration för 1500-5000kr/mån för att sitta där och koda.

Att någon oteknisk kan bygga en fungerande hemsida på några minuter är "quite impressive". Jag sitter själv med AI på LIA-platsen, men jag försöker själv läsa vad AI:n genererar och samtidigt lära mig. Det känns överväldigande eftersom de, bara för att jag använder LLM, tycker att jag kan operera på en superhuman nivå och bara producera kod så fort som möjligt.

Varje dag jag vaknar får jag ångest över varför jag har slösat min tid och pengar på en värdelös utbildning. Jag tycker att staten borde se över det här och stoppa dessa utbildningar.

Som tur är har samtliga klasskamrater fått LIA, men framtiden ser väldigt mörk ut.

Vill gärna höra vad seniora utvecklare har att säga 🙏

Jag har fått ett jobb som börjar den 13 Nov med bekräftelse från den statliga arbetsgivaren. Tvingas ändå av arbetsförmedlingen att skicka in 3+3 jobbansökningar för både oktober och november ...stackars rekryter som redan nu klagar på mängden ansökningar.

Där står man, 29 år fyllda och singel på nytt. Inte direkt något jag planerat efter ett nästan 10 år långt förhållande, men likaledes där jag just nu befinner mig.

Nu är det inte så att ni ska tycka synd om mig. Jag och mitt ex gled isär, även om jag hade svårt att inse det själv till en början. Vad jag däremot behöver er hjälp med är hur jag hittar kärleken på nytt.

Det finns nämligen ett litet problem, nja kanske inte så litet trots allt, låt oss säga en tämligen gigantisk elefant i rummet. Jag är allt annat än normal. Det räcker inte att säga excentrisk, jag är rent utsagt konstig i ordets fulla betydelse. Detta krockar fundamentalt med hur dejting tycks fungera i Sverige.

Till en början är mitt utseende avvikande, med kroppshyddan av en renässansfurste (reslig, bred som en ladugårdsdörr, och utan antydan till muskelmassa) fyller jag inte det direkt det moderna bildsköna idealet. Men det är bara början…

Till det kommer att jag nästan uteslutande saknar normala intressen och populärkulturella referensramar. Jag lyssnar på musik som en Newfoundlandbo, och mina största nöjen är att nörda ner mig i historiska dokument, baka bröd utan modern teknik, eller leta efter obskyra sevärdheter i det vilda. Jag skulle kunna fortsätta, men jag gissar att ni får en bild av min person.

Därför undrar jag nu hur tusan jag ska hitta någon, någon som kort och gott är lika toking som jag själv?

Jag har varit och tågluffat runt Europa i somras, varit i Nederländerna, Tyskland, Schweiz & en del av Österrike också. Något som har tydligt lämnat sitt spår efter jag vittnade det är Tysklands höghastighetståg, ICE. Jag har varit med om att åka på både av Tysklands nuvarande 300 km/h-banor, mellan Frankfurt & Köln (på väg från Amsterdam till Basel) och från München till Berlin. München till Berlin tog något över 4 timmar för att åka mellan de två städerna. Den stannade vid 4 olika stationer på vägen dit.

Något som jag har tänkt efter detta är om Sverige kan återuppliva sitt egna projekt för att skapa höghastighetståg, tåg som åker vid runt 300 - 320 km/h. Vi hade ju Europabanan innan Tidö ställde in det och bara Stockholm - Linköping som är kvarlevorna efter det. Borde det vara dags att börja tänka om att bygga en sådan hastighetsbana igen? Och nej, det betyder inte att man ska ta bort fokuset från att uppgradera befintliga eller bygga nya icke-höghastighetsbanor, snabbtågen ska fungera som ett komplimang till den nuvarande järnvägen.

Man bygger sträckan Stockholm - Linköping för att vara anpassad till 250 km/h, men efter Linköping (via Jönköping) ner till Hässleholm så borde järnvägen vara byggd för att köra upp till 300 km/h, medans Hässleholm - Lund ska uppgraderas till 250 km/h ändå. Tycker att man hoppar över att bygga Götalandsbanan, istället kan man bygga om (och lägga ny spår där det behövs för) Västra Stambanan för att anpassa sig till 250 km/h. Sen ska biljettpriserna vara lite dyrare, de kanske startar vid runt 600 spänn tur och retur per person i andra klass om man bokar så tidigt som möjligt, och ett rimligt pris skulle ligga mellan 800 - 1000kr om man bokar 1 - 1 & 1/2 månad i förväg.

Men vad tycker ni på Sweddit, är höghastighetståg något som Sverige borde satsa på eller är det bara något som är ett stort slöseri med pengar som inte ger någon nytta till det svenska folket.

Mitt lilla hobbyprojekt till band ska visst få pengar för vår senaste spelning, inga stora belopp (4000kr ex moms). Vi har fått faktureringsuppgifter och nu står vi här och undrar hur vi ska göra nu.

Några av oss är mer verksamma inom musiken än andra och har egna firmor. Några av oss har inte det.

Här är väl alternativen vi har som jag förstått det:

1. En av personerna med enskild firma fakturerar och betalar ut beloppet som lön till resterande. Nackdel, måste registreras som arbetsgivare.

2. Alla startar enskild firma, en person fakturerar för spelningen och alla fakturerar den personen för sin andel av gaget. Nackdel, alla måste skaffa egen firma med kostnaderna som kommer med det (ja, lätt att starta men man ska fortfarande ha ett bankkonto som kostar)

3. Samma som 2 men dom som inte har firma fakturar med hjälp av en egenanställningstjänst som frilans finans. Nackdel, stora delar ryker i avgifter.

4. Vi bildar ett gemensamt bolag, jag är ganska partisk till ekonomisk förening då HB känns läskigt med ansvaret och AB blir lite onödigt för en inkomst på 4000kr. Nackdel, startavgift och generellt högre rullande kostnader än enskild (dock på totalen billigare än om alla skulle starta).

Att vi faktiskt får pengar för spelningar tillhör inte det normala om vi ska vara ärliga, vi spelar vår egen musik o gör det bara på kul. Men nu står vi här o undrar vad vi ska göra. Dock skulle väl vi vilja spela mer o har ambitioner på det men pengarna rullar inte in direkt. Vi säljer lite krimskrams som merch också.

Är det något alternativ jag inte tänkt på?

Är något av ovan bättre än de andra?

Är jag dum i huvudet?

Ni får jättegärna komma med era insikter.

systembolaget är stängt på alla helgons dag/lördag.
öppet som vanligt på fredag.

Är i tidiga 20-årsåldern och har inte ännu varit i ett riktigt förhållande. Har dejtat en person ett tag som jag tycker mycket om, men hur tar man upp ifall man är/ska bli ”exclusive”? Känns som att det blir konstigt hur man än gör, någon som kan ge lite input? Vet inte säkert att personen inte träffar någon annan då vi inte pratat om det

Halloj! 

Idag kör vi vår tredje och sista frågelåda inför nästa säsong av Anon! Tack igen till alla som bidragit med frågor i tidigare trådar, och tack till modsen som gett oss tillåtelse att publicera de här inläggen.  

Precis som tidigare vill vi veta vad ni vill fråga en av programmets anonyma gäster: 

Anon är denna gång en tjej som tidigare jobbat som chattoperatör på en dejtingsajt där män betalar för att skriva och sexchatta med kvinnor – intet ont anande om att kvinnorna egentligen inte existerar.  

Tillsammans med andra chattoperatörer låg hon bakom meddelanden från hundratals fejkade kvinnoprofiler på dejtingsidan. Målet var att se till att männen fortsatte betala för chattmeddelanden, ofta genom att ge dem falska förhoppningar om fysiska träffar som aldrig blev av. Idag känner Anon skuld över att ha lurat män som sökte kontakt och närhet. 

"Allt är bedrägeri", säger hon själv om verksamheten. 

Om du fick sitta mitt emot henne och ställa en fråga, vad skulle du vilja veta? 

Vi läser alla förslag och ett urval av frågorna kommer ställas till Anon under inspelningen, användarnamn kreddas givetvis när frågorna blir upplästa. 😊  

Tack igen för att ni är med och bidrar till programmet!  

/Emil på Anon-redaktionen 

[emil.schroder@svt.se](mailto:emil.schroder@svt.se) 

Jag är en 21 person som bor i norra sverige som fick en adhd diagnos när jag var 19. Sedan stod jag i kö i två år för medicinering. Nu för snart ett år sedan blev jag insatt på concerta men det funkade ej då jag fick hjärtpåverkningar. Jag har sedan lite drygt ett halvår stått på atomoxetine och det ända jag har fått ut av det är tvångstankar och extrem trötthet. Jag har varit i kontakt med psykiatrin flertalet gånger under en tre månaders tid och bett om hjälp och till slut svarade dem mig. Och tro då fan inte att jag inte blev ghostad igen. Jag vill inte gå på denna medicin men jag kan inte bara sluta tvärt då den måste trappas ut. Jag känner bara en stor hopplöshet och jag har ingen tillit till psykiatrin över huvud taget. Vad kan jag göra?

Jag köpte en iPhone 17 Pro Max via Tradera i juni för 12 000 kronor, inklusive 499 kronor för Klarna-försäkringen. Telefonen såldes som ny och fungerade normalt fram till dess att jag uppdaterade den. Efter uppdateringen fick jag ett meddelande om att telefonen var anmäld som stulen och att den därför var spärrad.

Jag kontaktade Tele2 och skickade in en kopia av kvittot som jag fick från företaget jag köpte telefonen av via Tradera. Kvittot visar att telefonen ska ha köpts hos Tele2. Trots detta hävdar Tele2 att telefonen inte är köpt hos dem.

Ägaren till företaget som sålde telefonen till mig uppger att han själv köpte den hos Tele2 och att han har originalkvittot. Jag undrar därför hur detta är möjligt. Har det blivit något fel i Tele2:s system, eller finns det något annat problem med telefonens ursprung? Jag vill få klarhet i varför telefonen har spärrats och varför Tele2 inte godtar uppgifterna på kvittot.

Jag har betalat 12 000 kronor för telefonen och dessutom 499 kronor för Klarna-försäkringen. Jag har nu en telefon som jag inte kan använda, trots att jag köpte den i god tro och har dokumentation på köpet.

När jag kontaktade Klarna fick jag beskedet att deras försäkring endast gäller i två månader. Jag köpte telefonen i juni och är därför osäker på vilka möjligheter jag har att få ersättning eller hjälp.

Jag vill veta hur jag ska gå vidare för att få tillbaka mina pengar eller få problemet löst. Jag vill också få klarhet i om telefonen verkligen är anmäld som stulen eller om den har spärrats på grund av ett misstag.

Jag har kvitto och annan dokumentation som styrker mitt köp och vill att ärendet utreds ordentligt.

Vad ska man göra?

Känns det som samma gamla vanliga? Eller ändras livet drastiskt?

Är kärleken för ens barn starkare än exempelvis den kärleken man kanske har för sina föräldrar? Eller är det att jämföra äpplen och päron?

Hur ändrades ert liv skulle ni säga?