Alltså snälla, om jag går med min polare och vi träffar hans kompis, varför blir jag plötsligt en jävla NPC?

De börjar snacka om interna skämt, minnen från 2017 och någon Marcus som tydligen är helt dum i huvudet. Själv står man bredvid och pillar sig i naveln som om man letar efter reservdelar.

SÄG VAD JAG HETER. FRÅGA VAD JAG GÖR. GE MIG EN CHANS ATT EXISTERA.

Det kostar bokstavligen ingenting att säga ”det här är min kompis X”.

Annars kan ni lika gärna sätta en bänk bredvid oss och låta mig vänta på bussen.

//Introvert

Missförstå mig rätt! Jag har träffat många på Hinge och så gott som alla har varit väldigt bra, gedigna personer som jag haft kul ihop med. Men vissa av profilerna som man får upp alltså…

Jag minns från lumpen att befälen ibland uttryckte en order som att soldaten var frivillig. De kunde peka ut tre personer och säga "Andersson, Pettersson och Lundström är frivilliga. Verkställ". Det var inte särskilt mycket frivillighet inblandat utan jag såg det som någon slags militär humor. Fler som varit med om detta, eller liknande jargong?

https://polisen.se/aktuellt/nyheter/stockholm/2026/oktober/kamerabevakning-med-dronare-i-centrala-stockholm/

Jag har fått ett jobb som börjar den 13 Nov med bekräftelse från den statliga arbetsgivaren. Tvingas ändå av arbetsförmedlingen att skicka in 3+3 jobbansökningar för både oktober och november ...stackars rekryter som redan nu klagar på mängden ansökningar.

Där står man, 29 år fyllda och singel på nytt. Inte direkt något jag planerat efter ett nästan 10 år långt förhållande, men likaledes där jag just nu befinner mig.

Nu är det inte så att ni ska tycka synd om mig. Jag och mitt ex gled isär, även om jag hade svårt att inse det själv till en början. Vad jag däremot behöver er hjälp med är hur jag hittar kärleken på nytt.

Det finns nämligen ett litet problem, nja kanske inte så litet trots allt, låt oss säga en tämligen gigantisk elefant i rummet. Jag är allt annat än normal. Det räcker inte att säga excentrisk, jag är rent utsagt konstig i ordets fulla betydelse. Detta krockar fundamentalt med hur dejting tycks fungera i Sverige.

Till en början är mitt utseende avvikande, med kroppshyddan av en renässansfurste (reslig, bred som en ladugårdsdörr, och utan antydan till muskelmassa) fyller jag inte det direkt det moderna bildsköna idealet. Men det är bara början…

Till det kommer att jag nästan uteslutande saknar normala intressen och populärkulturella referensramar. Jag lyssnar på musik som en Newfoundlandbo, och mina största nöjen är att nörda ner mig i historiska dokument, baka bröd utan modern teknik, eller leta efter obskyra sevärdheter i det vilda. Jag skulle kunna fortsätta, men jag gissar att ni får en bild av min person.

Därför undrar jag nu hur tusan jag ska hitta någon, någon som kort och gott är lika toking som jag själv?

Alltså ibland behöver man få en annan blick på tillvaron för att uppskatta den och fan om inte ett rockduo från Japan inte fick mig att känna mig lite sådär patriotisk : det japanska rockduon Yorushika har skapat en oväntad turistström till Gotland tack vare sina konceptalbum Dakara Boku wa Ongaku o Yameta (2019) och Elma (2019). Albumen är som en saga som följer den fiktiva berättelsen om Amy, som reser genom Sverige, och Elma, som senare besöker de platser där han skickat fotografier.

Fansen utför "pilgrimsresor" till specifika lokaler i Visby, Rute (Rute kyrka), Fårö (Langhammars raukar) och Stockholm (Gamla Stan). Anledningen till kopplingen enligt det jag läst är att bandets skapare, n-buna, tidigare har bott i Sverige, vilket har inspirerat hans musik och berättelser.

Alltså att en musiker från andra sidan världen inspirerades av vårt fina land och nu har han inspirerat andra att komma och inte bara besöka stockholm ,som är klassisk turist attraktion, men också Fårö och Gotland gör mig glad , och inte bara det dom har skapat en hel saga runt ställena han besökte i sverige i deras två första album!

Man kanske inte får säga det högt men det här ar ett av det bästa jag har läst om Sverige på sistonde. Tack Yorushika! eller arigato Yorushika!

källa: https://www.helagotland.se/nyheter/gotland/artikel/yorushika-fans-reser-till-gotland-efter-albumen/rgo6qw0j

Jag har varit och tågluffat runt Europa i somras, varit i Nederländerna, Tyskland, Schweiz & en del av Österrike också. Något som har tydligt lämnat sitt spår efter jag vittnade det är Tysklands höghastighetståg, ICE. Jag har varit med om att åka på både av Tysklands nuvarande 300 km/h-banor, mellan Frankfurt & Köln (på väg från Amsterdam till Basel) och från München till Berlin. München till Berlin tog något över 4 timmar för att åka mellan de två städerna. Den stannade vid 4 olika stationer på vägen dit.

Något som jag har tänkt efter detta är om Sverige kan återuppliva sitt egna projekt för att skapa höghastighetståg, tåg som åker vid runt 300 - 320 km/h. Vi hade ju Europabanan innan Tidö ställde in det och bara Stockholm - Linköping som är kvarlevorna efter det. Borde det vara dags att börja tänka om att bygga en sådan hastighetsbana igen? Och nej, det betyder inte att man ska ta bort fokuset från att uppgradera befintliga eller bygga nya icke-höghastighetsbanor, snabbtågen ska fungera som ett komplimang till den nuvarande järnvägen.

Man bygger sträckan Stockholm - Linköping för att vara anpassad till 250 km/h, men efter Linköping (via Jönköping) ner till Hässleholm så borde järnvägen vara byggd för att köra upp till 300 km/h, medans Hässleholm - Lund ska uppgraderas till 250 km/h ändå. Tycker att man hoppar över att bygga Götalandsbanan, istället kan man bygga om (och lägga ny spår där det behövs för) Västra Stambanan för att anpassa sig till 250 km/h. Sen ska biljettpriserna vara lite dyrare, de kanske startar vid runt 600 spänn tur och retur per person i andra klass om man bokar så tidigt som möjligt, och ett rimligt pris skulle ligga mellan 800 - 1000kr om man bokar 1 - 1 & 1/2 månad i förväg.

Men vad tycker ni på Sweddit, är höghastighetståg något som Sverige borde satsa på eller är det bara något som är ett stort slöseri med pengar som inte ger någon nytta till det svenska folket.

Mitt lilla hobbyprojekt till band ska visst få pengar för vår senaste spelning, inga stora belopp (4000kr ex moms). Vi har fått faktureringsuppgifter och nu står vi här och undrar hur vi ska göra nu.

Några av oss är mer verksamma inom musiken än andra och har egna firmor. Några av oss har inte det.

Här är väl alternativen vi har som jag förstått det:

1. En av personerna med enskild firma fakturerar och betalar ut beloppet som lön till resterande. Nackdel, måste registreras som arbetsgivare.

2. Alla startar enskild firma, en person fakturerar för spelningen och alla fakturerar den personen för sin andel av gaget. Nackdel, alla måste skaffa egen firma med kostnaderna som kommer med det (ja, lätt att starta men man ska fortfarande ha ett bankkonto som kostar)

3. Samma som 2 men dom som inte har firma fakturar med hjälp av en egenanställningstjänst som frilans finans. Nackdel, stora delar ryker i avgifter.

4. Vi bildar ett gemensamt bolag, jag är ganska partisk till ekonomisk förening då HB känns läskigt med ansvaret och AB blir lite onödigt för en inkomst på 4000kr. Nackdel, startavgift och generellt högre rullande kostnader än enskild (dock på totalen billigare än om alla skulle starta).

Att vi faktiskt får pengar för spelningar tillhör inte det normala om vi ska vara ärliga, vi spelar vår egen musik o gör det bara på kul. Men nu står vi här o undrar vad vi ska göra. Dock skulle väl vi vilja spela mer o har ambitioner på det men pengarna rullar inte in direkt. Vi säljer lite krimskrams som merch också.

Är det något alternativ jag inte tänkt på?

Är något av ovan bättre än de andra?

Är jag dum i huvudet?

Ni får jättegärna komma med era insikter.

systembolaget är stängt på alla helgons dag/lördag.
öppet som vanligt på fredag.

Halloj! 

Idag kör vi vår tredje och sista frågelåda inför nästa säsong av Anon! Tack igen till alla som bidragit med frågor i tidigare trådar, och tack till modsen som gett oss tillåtelse att publicera de här inläggen.  

Precis som tidigare vill vi veta vad ni vill fråga en av programmets anonyma gäster: 

Anon är denna gång en tjej som tidigare jobbat som chattoperatör på en dejtingsajt där män betalar för att skriva och sexchatta med kvinnor – intet ont anande om att kvinnorna egentligen inte existerar.  

Tillsammans med andra chattoperatörer låg hon bakom meddelanden från hundratals fejkade kvinnoprofiler på dejtingsidan. Målet var att se till att männen fortsatte betala för chattmeddelanden, ofta genom att ge dem falska förhoppningar om fysiska träffar som aldrig blev av. Idag känner Anon skuld över att ha lurat män som sökte kontakt och närhet. 

"Allt är bedrägeri", säger hon själv om verksamheten. 

Om du fick sitta mitt emot henne och ställa en fråga, vad skulle du vilja veta? 

Vi läser alla förslag och ett urval av frågorna kommer ställas till Anon under inspelningen, användarnamn kreddas givetvis när frågorna blir upplästa. 😊  

Tack igen för att ni är med och bidrar till programmet!  

/Emil på Anon-redaktionen 

[emil.schroder@svt.se](mailto:emil.schroder@svt.se) 

Är i tidiga 20-årsåldern och har inte ännu varit i ett riktigt förhållande. Har dejtat en person ett tag som jag tycker mycket om, men hur tar man upp ifall man är/ska bli ”exclusive”? Känns som att det blir konstigt hur man än gör, någon som kan ge lite input? Vet inte säkert att personen inte träffar någon annan då vi inte pratat om det

Jag köpte en iPhone 17 Pro Max via Tradera i juni för 12 000 kronor, inklusive 499 kronor för Klarna-försäkringen. Telefonen såldes som ny och fungerade normalt fram till dess att jag uppdaterade den. Efter uppdateringen fick jag ett meddelande om att telefonen var anmäld som stulen och att den därför var spärrad.

Jag kontaktade Tele2 och skickade in en kopia av kvittot som jag fick från företaget jag köpte telefonen av via Tradera. Kvittot visar att telefonen ska ha köpts hos Tele2. Trots detta hävdar Tele2 att telefonen inte är köpt hos dem.

Ägaren till företaget som sålde telefonen till mig uppger att han själv köpte den hos Tele2 och att han har originalkvittot. Jag undrar därför hur detta är möjligt. Har det blivit något fel i Tele2:s system, eller finns det något annat problem med telefonens ursprung? Jag vill få klarhet i varför telefonen har spärrats och varför Tele2 inte godtar uppgifterna på kvittot.

Jag har betalat 12 000 kronor för telefonen och dessutom 499 kronor för Klarna-försäkringen. Jag har nu en telefon som jag inte kan använda, trots att jag köpte den i god tro och har dokumentation på köpet.

När jag kontaktade Klarna fick jag beskedet att deras försäkring endast gäller i två månader. Jag köpte telefonen i juni och är därför osäker på vilka möjligheter jag har att få ersättning eller hjälp.

Jag vill veta hur jag ska gå vidare för att få tillbaka mina pengar eller få problemet löst. Jag vill också få klarhet i om telefonen verkligen är anmäld som stulen eller om den har spärrats på grund av ett misstag.

Jag har kvitto och annan dokumentation som styrker mitt köp och vill att ärendet utreds ordentligt.

Vad ska man göra?